L.
Jag skulle vilja vara så där fnittrigt förälskad och jag skulle vilja vara omringad av bekanta som kedjeröker och dricker rödvin.
Jag borde skriva två sidor om ensamhet.
Men sen ville jag inte ligga i sängen längre, för min klocka ringde redan klockan åtta och nu var klockan redan så mycket mer. Då gick jag upp, och jag tog på mig en svart klänning, för jag har aldrig klänning på mig. Sen borstade jag tänderna och målade en eyeliner med en vinge, för jag lyckas aldrig med det men idag ville jag lyckas.
Kokade kaffe och drack det ur ett vinglas. Sen drack jag pepsi ur ett vinglas trots att jag sa åt mig själv igår att inte göra det.
Sen träffade jag en vän och vi stängde in oss i en lägenhet och drog för gardinerna och det blev så där mörkt och luften blev lite tyngre men exakt så där som man vill ha den.
Och vi kollade på Twin Peaks, ibland var vi tvugna att kolla mellan fingrarna. Ännu mera kaffe och på balkongen såg jag hur hon gjorde rökringar och pratade om att hennes pappa är dum i huvudet.
Sen satt vi där i mörkret och utanför är det mitt på dagen.
Och plötsligt är det kväll ute och jag kommer på att jag inte har skrivit om ensamheten men kanske kan jag göra det på natten när jag kommer hem.
Jag tycker att du skriver himla fint!
Svar: Tack så hemskt mycket! Dina ord gör det nog lite lättare för mig, även om det kan låta konstigt så betyder det himla mycket att det finns de som tycker att jag kan något. Kan skiva alltså.
Och jag ska nog flytta på sängen som du säger, kanske kommer det kännas lite, kanske jättelite, bättre sen. Då är det värt allt.
Svar: Det verkar som en väldigt bra kurs. Lärorik. Jag hade nog också lärt mig himla mycket om jag hade vågat. Men samtidigt har jag vågat så väldigt mycket annat de senaste månaderna att det nog räckte och blev över. Det finns en gräns för mycket hur man klarar på en och samma gång.
Men snart, jag tror faktiskt mycket snart, ska jag anmäla mig till en kurs i skrivande. För mig och ingen annan. För att jag vill även om det känns läskigt.
