En kärlekshistoria.

Med trassliga hörlurar och nollkoll på omvärlden går jag över gatan när någon plötsligt tar tag i min arm.

"Tensta!" utbrister denna någon.

Jag vänder mig om och står plötsligt öga mot öga med mannen.
Affärsmannen.
Jag är som i trans, men han väcker mig, fort och brutalt.

"Jag har flyttat nu"  nuddar hans läppar och når mina öron
"Så du har slutat handla hos oss?" är det första och sista jag hinner haspla ur mig innan vi står på varsin sida av övergångsstället vid Medborgarplatsens tunnelbana.

Ett sista leende från honom och ett krossat hjärta för mig.

Jag snubblar ner på perrongen och försöker förstå vad som precis hänt, i ett panikartat försök att förmedla mina känslor och bota min ångest över att jag inte ens vet vad han heter, ringer jag en nyvaken vän, sen delar jag med mig av min finaste och mest tragiska kärlekshistoria till alla som vill och inte vill höra.

Som den bisexuella taxichauffören.

Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det

Markus Krunegård  - Ibland gör man rätt ibland gör man fel

Omstart.

Egentligen skulle jag vilja sitta i en annan stad och skriva rubriken.

I ett nytt fönster med en ny gata och med endast främlingar som promenerar den gatan fram.
Jag skulle vilja gå gatan fram och lyssna på musiken, gå ännu en bit från där jag står nu.

Jag längtar bort men aldrig hem.

Det här första inlägget har jag velat skriva ett tag, jag vill skriva om vad som händer och vad som inte händer men som jag önskar skulle hända, jag vill skriva om tankarna som jag försöker få någon ordning på och jag vill skriva om musiken.
Musiken, det är nog det som drog igång det igen.

Nattmusik: Hello Saferide - Long lost penpal

RSS 2.0