Perioder.

Jag har ofta perioder när jag slits mellan två världar.
Lagom finns inte. Och ofta rycks jag mellan motpolerna med några millisekunders mellanrum.

Det är då jag själv inte riktigt hänger med.

Ena stunden vill jag bara vara med mig själv, jag är trött på människor och vill helst spotta alla i ansiktet. En sekund senare vill jag bara umgås med alla jag någonsin träffat, ringa alla jag någonsin pratat med och sms'a till vartenda nummer i min telefonbok.

Sen slits jag iväg igen och kan inte bestäma mig för om jag vill eller inte.

Jag känner mig själv så pass väl att jag vet att det här snart går över, att jag snart inte är övertygad om att jag måste bortbortbort nununu, att jag snart kan le som jag brukar.

Men det är så svårt att kombinera ett behov av att prata av sig med ett förakt mot allt och alla.

Just nu vill jag prata.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0