Sömn.

Jag kräver ingen sömn.

Min kropp skriker efter sömn, jag somnar på konstant på tunnelbanan, jag hallucinerar och gäspar mer än tillåtet. Ändå kan jag inte sova om nätterna.
Eller visst skulle jag kunna sova men när nätterna är min tid så är det svårt att bara lägga sig ner.

Under perioder har jag haft väldigt svårt för att somna. Timmar har gått åt till att vända och vrida på sig, så många saker att tänka på. Så många saker att glömma.

Och nu blev det så där igen. Här tog orden slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0