j.
Det är så konstigt det där. När man läser det man skrivit och inte kan känna igen sig själv.
Som att se sig i spegeln och inte känna igen personen. Vi har redan pratat om det.
När jag mår bra har jag så svårt att förstå att jag mått dåligt en gång. Flera gånger. Att jag gråtit mig till sömns. Att jag hatat andra, hatat mig själv.
Men sen kommer den där känslan tillbaka. Då är det svårt att komma ihåg hur det är när livet vill skratta, när alla vackra ting finns i närheten.
Vackra pojkar, vackra män. Jag tänker inte på dom på samma sätt nu längre. Kanske är jag i en annan fas Kanske är jag mindre poetisk.
Nu tog orden slut.
Kan inte ni bara lämna ett ord när ni har läst något...?
Som att se sig i spegeln och inte känna igen personen. Vi har redan pratat om det.
När jag mår bra har jag så svårt att förstå att jag mått dåligt en gång. Flera gånger. Att jag gråtit mig till sömns. Att jag hatat andra, hatat mig själv.
Men sen kommer den där känslan tillbaka. Då är det svårt att komma ihåg hur det är när livet vill skratta, när alla vackra ting finns i närheten.
Vackra pojkar, vackra män. Jag tänker inte på dom på samma sätt nu längre. Kanske är jag i en annan fas Kanske är jag mindre poetisk.
Nu tog orden slut.
Kan inte ni bara lämna ett ord när ni har läst något...?
Kommentarer
Postat av: Anonym
haloo
Postat av: coq rouge
Trackback
