lostpenpal

"Du frågar mig vad kärlek är"
Han kan det där, han Jocke Berg. Även om det ofta verkar som att han slagit upp ett tiotal ord ur en ordbok och sen bara skrivit ihop en lite låt så vet han ganska många gånger vad han sjunger om.

Jag vet inte heller vad kärlek är. Ibland får jag för mig att jag vet, att jag känner och tror på det. Eller tror gör jag nog i vilket fall. Men den där känslan svalnar lika lätt som den fick mig att gråta tidigare. Senare känner jag mig bara lite korkar. Knäpp. Hur kunde jag känna så?

Flera gånger den senaste veckan har jag fått höra att mina vänner tvivlar på att jag kommer tillbaka från Piteå. Att jag där hittar den där mannen som botar min bottenlösa tristess när det kommer till kärlek och då kommer ägna mina framtida år i det kalla tysta landet högt upp.
Jag vet inte vad jag ska svara på det då.
För jag tror nog inte på det. Riktigt.
Kanske har jag övertygat mig själv om att jag inte kan bli kär eller att jag inte kan bli kär i någon som blir kär tillbaka. Någon som dras med i mitt fall.

Kanske har jag bara slutat leta, eller aldrig ens börjat leta.

Jag känner så fina par. Jag känner folk som fortfarande är så kära att man nästan kan ta på känslan. Men många av dessa vänner känner sig ändå fast. Dom har någon annan att tänka på och ta hänsyn till. Man kan inte bara släppa allt och gå.
Kanske blir det enklare med åren.