lostpenpal

För ibland känns det som det.
Som om man vore ett kryp. Och jag kryper ifrån det jag inte gillar.
När man inte orkar se det man själv utsatte sig själv för tidigare. Tillfälliga relationer. Du är så fin och jag älskar dig så men du orsakar sån ångest imorgon att jag inte orkar leva med mig själv.
Istället vill jag njuta av stunden jag har med dom jag känner. Dom jag vill vara med och skratta med. Skratta åt ibland.

Jag flyr när jag ser att det blir så. Ni bråkar och tror att ingen märker. Tysta ord som tär på er. Tär på oss.
Ni tar på andra som om det vore en lek. Låtsas att allt är bra. Fortsätter le.

Jag gav ett löfte den där snöiga nyårsnatten. Jag lovade mig själv att inte göra som jag gjort så många gånger förr.
I princip har jag hållt det löftet. Jag har inte gett bort mig själv i samma stil som jag gjort förr.
Det känns bra. Kanske lite ensamt men ändå bra.