Stup.

Det är som att stå vid ett stup, att inte våga falla men ändå inte vilja backa undan eftersom det känns så konstigt oskönt men ändå skönt, som tusen fjärilar som dansar salsa i otakt.
Där står man sen vid stupet och ser dom där mörka lockarna och dom där tänderna röra sig i takt med ett skratt som skär och läker ett hjärta som skulle vilja känna men som på sätt och vis vägrar känna men ändå vägrar släppa.

Det är så svårt att göra något åt det när man inte vet vad som är fel eller om det är något som är fel, när man tänker och tänker och tänker men inte kommer fram till något, Man idisslar tankar och äcklas och förundras på samma gång.

Någonting är så vackert, så bräckligt så äckligt på samma gång. Man vill ta hand om det, få det och hata det på samma gång.

Hur många känslor kan man känna på samma gång?

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag ställer samma fråga som du. hela tiden. men jag hittar inget svar. för min känslor är många. många och blandade. och jag hatar kärlek samtidigt som jag älskar kärlek. jag hatar honom samtidigt som jag älskar honom. åh vad svårt!

2009-04-24 @ 17:48:43
URL: http://tvillingsjal.blogg.se/
Postat av: A.

Svar: Jag tycker det är fint att du vill berätta. Det är skönt att höra hur det är för någon annan. Jag vet inte riktigt vad jag känner just nu, det är liksom konstigt... ovanligt. Inget ord som passar för jag vet nog inte själv.



Jag tror att du innerst inne vet bäst hur du borde göra. Känner man något bör man lita på den känslan, även om det är svårt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0