lostpenpal

Med trassliga hörlurar och nollkoll på omvärlden går jag över gatan när någon plötsligt tar tag i min arm.

"Tensta!" utbrister denna någon.

Jag vänder mig om och står plötsligt öga mot öga med mannen.
Affärsmannen.
Jag är som i trans, men han väcker mig, fort och brutalt.

"Jag har flyttat nu"  nuddar hans läppar och når mina öron
"Så du har slutat handla hos oss?" är det första och sista jag hinner haspla ur mig innan vi står på varsin sida av övergångsstället vid Medborgarplatsens tunnelbana.

Ett sista leende från honom och ett krossat hjärta för mig.

Jag snubblar ner på perrongen och försöker förstå vad som precis hänt, i ett panikartat försök att förmedla mina känslor och bota min ångest över att jag inte ens vet vad han heter, ringer jag en nyvaken vän, sen delar jag med mig av min finaste och mest tragiska kärlekshistoria till alla som vill och inte vill höra.

Som den bisexuella taxichauffören.

Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det

Markus Krunegård  - Ibland gör man rätt ibland gör man fel