lostpenpal

Idag var en sån dag när allt går åt helvete.

Jag vaknar på morgonen och inser att jag inte har någon lust att gå upp, jag tvingar iväg mig själv till jobbet och ser hur klockan inte ens går framåt idag.

Den ena sura kunden avlöser den andra och jag är nära på att gå i taket, samtidigt bräker min chef ur sig att jag nästa vecka börjar jobba halvtid igen och att jag kan få följa med på deras Turrekryssning som reserv "Hittar vi inga andra ragg  så kan vi ha dig som reserv"

När jag har blivit utskälld av en, vars bröd jag tydligen råkat mosa nånstans bland hennes fårskallar och mögliga fetaostar, är jag beredd at sälja min lever och använda pengarna till en torped och en flygbiljett till Uzbekistan.

All min energi går efter det åt till att andas djupt, le falskt och inte bita av huvudet av första bästa kund, eftersom detta tar upp all min kraft så orkar jag inte klämma ur mig ett käckt "BARA BRA! HUR ÄR DET SJÄLV?!" när en herre frågar hur jag mår...

Istället är jag ärlig.

Han ser på mig med visa ögon och ler, han påminner mig om att man måste vara optimistisk och att det faktiskt har slutat regna ute.
Han betalar, packar sina varor och önskar mig en fortsatt bra dag när han går mot utgången.

Jag är nära på att börja gråta, inte för att jag hatar världen utan för att jag älskar honom.
Han gjorde min dag och jag kanske lät bli att förstöra någon annans när jag efter det orkade ta mig själv i kragen och le mot nästa person i kön.