Sanning.

Eller jag vet egentligen exakt vad jag vill skriva.
Jag vill vara ärlig,
En enda gång vill jag vara ärlig och berätta vad jag tänker, hur jag känner och varför jag gör som jag gör.

Folk har låtit mig höra saninngar som jag inte velat höra, visat saningar jag inte velat se.
Varför kan det inte vara min tur nu?

Det finns bara en orsak.
Jag är för feg.

Istället lindar jag in saningar i mjuka ord, förfalskade halvlögner som låter bättre, rena lögner och tillfredställande meningar som krossar mig inombords.

Ibland handlar jag impulsivt och kommer på mig själv med att göra andra illa, kanske är det mitt sätt att säga sanningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0